lhedwall

Ibland blir saker verkligen inte som man tänkt. Ibland saknar jag verkligen tiden som var förut.
Fan jag känner mig jätte depp och jag brukar vara väldigt duktig på att förklara hur jag mår och varför och så. Men det går inte nu. Vet inte va det är för fel på mig... Jag börjar väll bli dum i huvudet eller nått kanske.
Känns som att jag inte duger till. Känns som att alla tar mig förgivet.
Eller.. fan jag venne.. kan inte förklara.

Känner mig så jävla matt.
Förut så grät jag inte för nått, verkligen ingenting! Men nu så får jag tårar i ögonen och måste kämpa tillbaka tårarna så fort nått händer. Så jäävla jobbigt.

Jag är inte mig själv just nu. Och det känns riktigt pissigt att känna så. Jag som vet vem jag är och vet vart jag står vad det än gäller. Jag vet fortfarande vem jag är, men det är just det att jag är inte den personen just nu. Faaan usch jag hatar det här!
Känner mig så värdelös...