lhedwall

Sitter på tåget påväg hem till lägenheten nu. Saknar redan pappa. Men har ju som sagt haft riktigt kul i helgen! Men på sätt ska det även bli skönt att komma hem till sitt egna lilla krypin liksom. Visst jag ser fortfarande Stockholm som hemma och jag saknar allt med Stockholm ganska ofta, men samtidigt så trivs jag jätte bra uppe i Dalarna! Har ju fått en massa nya kompisar där och även blivit tillsammans med världens underbaraste grabb.

Jag är sån som tror att vissa saker som händer, vissa bra och vissa dåliga, har en mening. Eller jag tror väll kanske det pågrund att det är mitt sätt att kunna klara av jobbiga saker. Jag har mått väldigt dåligt de senaste åren, och har hänt väldigt mycket.. både när det gäller kompisar men även hemma och så. Jag måste tillägga, innan jag fortsätter, att jag mår mycket bättre nu! Men nu efteråt så tänker jag att om jag inte behövt gå igenom det jag gått igenom så skulle jag kanske inte vara så stark som jag är nu, jag fick nämligen verkligen kämpa mig upp från botten. Jag låg ett bra tag på botten och höll på att drukna. Men tack vare min pappa och några riktigt nära vänner så lyckades jag simma upp till ytan igen. Och hade jag bara legat och flytit på ytan dom senaste åren som vissa andra gör, så hade jag inte vart så stark som människa som jag är nu.

Och hade jag inte flyttat upp till dalarna och lämnat Stockholm bakom mig hade jag aldrig blivit kompis med Emma, som är en tjej som går i min klass. Jag trivs verkligen med henne. Och vi snackar verkligen om allt. Vi båda har vart med om samma saker när det gäller vänner som sviker och hugger en i ryggen, så vi förstår oss verkligen på varandra. Fyfan va jag ser fram emot 3 åt till med dig, för hoppningsvis så tappar vi inte kontakten efter gymnasiet utan behåller kontakten så det blir en massa fler år!
Och hade jag inte flyttat upp så hade jag antagligen aldrig blivit tillsammans med Patrik. Visst vi har känt varandra i några år, så jag kände ju redan han när jag flyttade upp. Men efter mitt förr lång distans förhållande, som jag hade med en i dalarna när jag bodde i stockholm, så bestämde jag mig för att aldrig ha ett lång distans förhållande igen.

Så ja jag tror verkligen att vissa saker, inte alla.. men vissa saker som händer har en anledning till varför de händer. Eller jag VILL tro att det är så. Dock tror jag inte att livet är helt förbestämt, men utan att man alltid har ett val.. men det som händer pga ens val antagligen har en anledning. Kanske låter konstigt för vissa och vissa kanske inte tycker det går ihop, men det spelar ingen roll.. för i mitt huvud så gör det de.


oups blev ett långt inlägg. Men ibland måste man få skriva av sig!